När jag är trött flyger tankarna som heliumballonger

"Det är så nice att du har distans nog att dissa andra som håller på med sånt du var/är intresserad av själv. Det är skönt på något sätt."

Denna kommentar fick jag just av en klasskompis. Den får det att låta som att jag själv tycker att jag är bättre än alla andra som gillar det jag gillar, men den fick mig ändå att le. Jag tycker inte för det mesta att jag är bättre än någon annan, även om jag säkert gör det då och då. En mänsklig ego-boost är svårt att komma ifrån. Jag är nog hemskast av alla i de intresse-högarna jag är en del av. Men jag har distans. Jag bara skiter i att det jag utövar är praktiskt taget ren tragedi i en låda.

Mina uppfattningar förändras konstant och min syn på världen likaså. Underbart liv, detta; studentlivet. Flera personligheter och nyfunna bloggar som får mig att omvärdera det jag tycker om min omgivning och om mig själv till och med!

Tyvärr kanske det hämmar min utbildning lite. Jag läser hellre blogginlägg om teorier bakom sexuell samlevnad och könsroller än min kurslitteratur, eller t.ex. MDA (Mechanics, Dynamics, Aesthetics) samt annat som har med massa arkitektur att göra. Darn it!

För övrigt är jag just nu lite äcklad av materialism. Särskilt min egna. Jag skäms över mitt överproppade rum, och särskilt lådan fullt med prylar jag vill sälja. (Jag är så hemsk att jag inte ens kan ge bort dem till en secondhand butik...)

Prylar har aldrig gjort mig glad särskilt länge. Böcker och TV-spel endast. Men de är snarare upplevelser än föremål att beundra.