Långa inlägg ingen läser

Jag har nationellt prov i Matematik C på tisdag. Dags att programmera in alla formler och betydelser jag totalt glömt bort. Jag var hos Staffan och Daniel (...och Per, och Nicklas. Uh, jag borde ge deras lägenhet något smeknamn.) igår och pluggade. Konstigt nog fungerar det bättre där än hemma. Eller nej, det är nog rätt självklart. Där finns det ingen dator som lockar, trevlig musik spelas; antingen från högtalarna eller från de inneboende och det blir trevliga pauser då och då. Antingen av en sjungande Staffan, eller lite frisk luft. (Dvs. någon ska till stan och göra något och jag följer med. Panta burkar, äta middag, eller bara ut och röka.)



Jag har börjat fått ett fint rum i alla fall (jag älskar fortfarande mormors virkade överkast. Synd att det är lite för kort bara.). Jag mår bättre av att det inte är lika plottrigt. Och kanske att jag har börjat sålla bort alla angst-fyllda papper jag målat över årens lopp. Jag är snål så jag köpte fem träramar på IKEA och sprayade dem svarta med en burk svart hobbylack jag har haft kvar från mina cosplay-bravader. Det enda dåliga med rummet är att det nu ger ifrån sig ekon när man säger något. Hm. Jag får kanske sätta upp ett par tavlor till då...

Jag skickade in en bild på tavlorna till Lee; personen som jobbar med John Amplas. Han skrev tillbaka "John thanks you for being such a wonderful fan." Jag blev alldeles röd i ansiktet. Vilket jag har börjat blivit ofta nu. Blah.

Ja, jag skriver för att inte göra matte. Men jag är jätteseg. Jag ska nog tvinga mamma åka och handla så jag får åka bil och få lite frisk luft.