Melankoliskt och argsint

Jag har börjat lyssna på gamla favoritartister. Alla kvinnor såklart. Alla sjunger om hjärtesorg eller hur mycket de hatar någon. Yay.

Och, on a different note, och för att det var längesedan (aherm) jag länkade till en låt... I present to you (tack vare Iris som fick höra om Fra-Foa tack vare Jerker)

Fra-Foa - Aojiroi Tsuki (blek måne)


Ett liveframträdande av den här låten är ännu vackrare och smärtsammare än musikvideon (vajande fram och tillbaka, skrik, bankande med mikrofonen och handen i marken), men det är inte ofta en musikvideo visar så mycket känsla heller; hon gråter, men låter tåren rinna ner för kinden och struntar i det, hon fortsätter sjunga låten, för det är som det är.

Å ena sidan vill jag lära mig japanska, å andra sidan vill jag inte det. Känslan i låtarna jag lyssnar på lyser igenom så mycket mer när man inte hör texten. Men känslan kan ibland förstärkas när man förstår vad de sjunger.
Jag funderade på att låta bli att lägga till den engelska översättningen eftersom den är SÅ mycket vackrare på japanska (jag kanske inbillar mig, men ordet "heart/hjärta" till exempel: "kokoro" är så sjukt mycket vackrare. Jag vet inte hur man stavar det.) men, jag gör det ändå:

"When I was just a child,
My kind older brother died
but the deep sadness of the mother who bore him,
was like the sea.

That day even the wind blew gently.
The shoes he'd just bought left in disarray.

The pale moon is laughing
My icy heart has melted.
The pale moon knows the sadness of those left behind.

My brother who used to read me picture books
would soon be a star
when I was young I would look at the brightest star
and call out his name.

That day too, the light, the green, the wind, were gentle to me.
It was like nothing changed.

The pale moon is laughing.
The heart I closed off melted.
The pale moon knows the sadness of those left behind.

The pale moon is laughing.
That face shined upon laughed too.
those bruises won't go away but...

The pale moon is laughing
The pale moon knows
That pale moon was waiting for the bud in this hand to open.

If I were to follow the lines of the moon's memory,
If I could return to that day,
I would put a spring necklace made of three leaf clovers around your neck."

Kommentera gärna om jag fick er att kolla på låten och säg vad ni tycker. <3