Att skilja framtidskarriär från hobby

Jag och min klass samt B-klassen åkte ner till Stockholm för att gå på ett par studiebesök. Dag 1 gick jag på Perfect Fools (företag, reklam) och medan jag stod ute och väntade tilslammans med ett par klasskamrater fick jag ett sms från Jerker. "I sthlm? Såg dig eller någon som var din tvilling nyss"
Vi skulle försöka träffa varandra efteråt men han var bakis + trött efter jobbet, och jag ville till hotellet och läsa New Moon (Ja, tvåan till vampyrskräpet "Twilight". I'm hooked.) och sova, så det blev inget.

Hur som helst. Studiebesöket var kul, men det gav mig inget riktigt. Jag stod upp i 2 timmar i ett litet rum som var varmt medan tre män i 20-30 årsåldern visade hemsidor med reklamkampanjer de gjort.
Dag 2 gick jag på DICE (spelföretag som har blivit uppköpta av EA. De har gjort Mirrors Edge (!!!!!!1111111111) och Battlefield), Hyper Island (mediaskola) och åt lunch på Konstfack (en av Sveriges största/bästa konstskolor har jag för mig?).
Hyper Island gav mig ångest och huvudvärk. Jag ville ut, ut, ut!!! Det verkade vara kul, även om jag tycker de borde ha förstått att vi har hållt på med media i 3 år nu snart, vi fattar när man försöker sälja in ett koncept. Plz2be realistiska och säg det som är bra och det dåliga istället för att bara bre på som fan. Det påminde mig om mitt eget medieprogram (förutom den glada falskheten en av guiderna hade). Samma stämning, lokaler, folk, uppgifter. Fast lite mer socialt då de jobbar med team-building och grejer.
Det finns en anledning till varför jag valde bort Grafisk Design och bara har Foto nu. Jag får panikångest och vill inte pitcha till folk varför det jag gjort är bra. Och att bara tänka på att designa logotyper, hemsidor och annan reklam från kl. 8-19 varje dag i 3 år ger mig kräkreflexer.
Nej tack.

DICE-- mina kinder blossade i en klar röd färg och jag ville hoppa upp och ner tills min frukost föll ner på mattan i den spexiga entréhallen. (...vad är det med mig och spya idag?) Kort sagt; jag var i extas. Presentationen vi fick var underbar, de konceptbilder vi fick se från Mirror's Edge var apcoolt. Särskilt att se hur karaktären Faith började ta form.

Arbetsprover är det som betyder något. Det spelar ingen roll vilken utbildning man har, bara man är bra på det jobb man söker. Han gick igenom vad för roller de har. Jag har ju ett litet hum om vad för uppgifter det finns, men de roller han rabblade upp gjorde mig bara ännu mer fundersam. Kan jag bli grafiker till exempel? Och den större frågan: Tycker jag om grafik?

Då var det bara Konstfack kvar då. Vi fick inte se så mycket då de inte hade någon riktig utställning (förutom en med abstrakt konst som ingen av mina lärare var intresserade av, och jag ville inte gå ensam då jag nog inte skulle ha hittat tillbaka till T-banan om jag stannat kvar) men vi åt lunch där.
Jag kände mig fri. Stora ytor, vita väggar, människor som varken var bistra eller överglada, bara sådär lagomt "mysiga". Inte för att jag pratade med någon, men eh, ja.
I en korridor stod ett par statyer, troligtvis avgjutningar i gips. De var jättefina, fast jag vågade inte gå fram och kolla på dem på nära håll. Det stod även en stol gjord av lera där, men den var inte lika vacker.

Jag vill förmedla historier på olika sätt, och jag är 90% säker att jag vill jobba inom tv-spelsindustrin då det mixar ihop nästan allt jag gillar. Jag vill göra vackra smycken, skriva innehållsrika böcker, göra skulpturer som man tror är levande, dockor man vill stirra på i timtal, rita som en gudinna, vara fantastisk på 3D-grafik, hitta på idéer till spel (ja ja, det blev lite pitchning där också...) och massa annat...
Man måste hitta sin nisch. Man kan inte vara duktig på allt man vill vara duktig på.

Fan.